Tjingeling!
Myser lite i sängen med hundarna, skriver blogg och har "The Holiday" på i bakgrunden, det enda som saknas är maken som är och dömer. Dagen har varit bra, förutom en otrolig värk i nacken och ner i ena axeln. Fick som tur var tid för lite behandling och nu ikväll känns det betydligt bättre. Min mamma firar idag sin "25 - års" dag och vi har grattat henne lite, även om hon hade sitt kalas i fredags. Hon fick en vacker orkidé, hon älskar dom så vi tyckte det var ett bra val=) Grattis världens bästa mamma på din dag, älskar dig!
Så, nu till dagens tema, mina syskon. Jag har två bröder Christian och Pål. Chris är knappt tre år yngre än jag och Pål är tio år yngre. Eftersom det inte är så långt mellan mig och Chris så har väl vi varit dom av oss syskon som bråkat mest under vår uppväxt. Vi har jagat varandra mellan våra rum och verkligen brottats, men också lekt mycket tillsammans med gemensamma kompisar. Under åren som gått har vi dock slutat bråka och blivit mer vänner och jag gillar verkligen att umgås med honom (och även hans familj). han bor nu utanför Norrköping i ett litet radhus och jag saknar att inte ha honom så nära, men men så är det och det är bara att gilla läget =) Han är en riktig "spellevink" som vi sa när vi var små, har sjuk humor och spelar verkligen vidare på saker när han börjar och märker att vi har kul. Det är ofta man får skrattattacker när man umgås med honom =)
Pål däremot är ju familjens minsting. Jag var verkligen glad åt att få ett syskon till, även om jag då ville ha en lillasyster =) Fast när man såg det lilla pyret så älska man honom direkt. Han var så liten och fick ligga på kuvösavdelning några veckor innan han kom hem. Det minns jag att jag tyckte var lite jobbigt, jag var storasyster, men ändå inte eftersom han inte var hemma. Jag har alltid tagit hand om honom och jag sa nog nästan aldrig nej till att vara barnvakt åt honom. Han var aldrig i vägen och mina kompisar hade heller inget emot att han var med oss.
Pål är musikern i vår familj, han har en oerhörd talang och spelar flera instrument, lite avundsjuk är jag allt, men först och främst väldigt stolt över honom. Pål och jag är också väldigt nära nu som vuxna, åtminstone upplever jag det så. Vet att han finns där om jag behöver hjälp eller så (precis som med Chris) och vi har kul när vi träffas. Han går på skola i Örnsköldsvik och bor då i Umeå hos sin flickvän, men just nu har han praktik och har bott hos våra föräldrar ett tag. Nu ska han dock dra till Stockholm för nya äventyr och jag kommer att sakna honom jättemycket.
Jag tycker väldigt mycket om mina bröder och vi har alltid väldigt roligt ihop alla tre. Chris och Pål har ju samma sjuka humor och de kan ju få mig att fullständigt bryta ihop av skratt och det är värt mycket, men det betyder ju att jag har samma sjuka humor =) Jag är bara inte lika snabb på att leverera som dom. När jag har tänkt färdigt har dom redan kläckt poängen =).
Ja en liten berättelse om mina syskon blev det, känns som om jag kunde skriva en roman, men det får jag ta i ett annat forum =)
Chris till vänster med vår morbror som även han gärna skämtar =)
Pål =)
Kram på er/Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar