lördag 21 september 2013

Det där att ha gjort det....

Idag har jag sprungit ett lopp. Ett fem kilometer långt lopp i Skövde som kallas SLA-loppet. Var lite spontan förra veckan och betalade in startavgift, vilket jag sen har ångrat djupt. Så i morse när klockan ringde så var jag ett vrak! Kan inte riktigt förklara vad det är som är jobbigt, men folk ser mig, jag vill absolut inte komma sist och jag tror mig alltid om mindre än det jag faktiskt klarar. Det är som om det är lättare att klara av en besvikelse då, vilket det ju egentligen INTE är, men jag intalar mig det i alla fall. Idag var det riktigt illa och jag var nära att inte följa med mannen till Skövde, men efter mycket övertalan så gjorde jag det! Och ÄNDA fram till start ojade jag mig och var orolig, MEN  så fort starten gick så släppte det och jag började springa! Sen var det bara att hitta ett tempo som jag kan nöta i och hålla hela vägen in i mål. Jag gjorde det! Det gick till och med på personligt rekord! 34.11 minuter tog det för mig att ta mig runt fem kilometer :) Så för att avrunda så kan jag säga att jag återigen är SÅ JÄVLA STOLT ÖVER MIG SJÄLV! Jag har än en gång utmanat mig och klarat det! Så om ni ser någon som svävar tio centimeter ovan mark i dag så är det jag som har växt mentalt och lättat lite från jorden :)
Så jag klarar mer än jag tror mig själv om, vilket min älskade man påminner mig om ofta, men som jag har lite svårt att ta in. Nu ska vi hämta våra hundar hos mina föräldrar och sen ska vi ha lite lördagsmys.

Önskar er en skön fortsättning på dagen!
Kram Mia

lördag 14 september 2013

Idre och Grövelsjön

Låter bilderna tala då vi bara har nät då och då :)

Önskar er en skön lördag!
Kram Mia

torsdag 5 september 2013

Funderingar och saknad

I morse var jag och hundarna uppe på berget och gick vårt elljusspår igen och det märks att hösten är i antågande. Solen står lägre och det är fuktigare i gräset och nu ser man plötsligt alla vackra spindelnät som vävts under natten (är ju egentligen ett vapen för spindeln, men jag väljer att se det vackra i dom). Mina promenader och nu även när jag springer, är min lisa för själen, det är då jag får ut mina tankar och funderingar på livet och allt runt omkring. Idag kretsade tankarna kring min älskade farfar. Han som alltid var först med all teknik, hade en liten dator på tidigt 80-tal, först med video och även först med tv i sitt kvarter på 50-eller 60-talet. Han som spelade dragspel och cittra och som alltid hade ett trolleritrick i rockärmen :) Idag är han en skugga av sitt forna jag. Han drabbades av demens för flera år sedan som sedan successivt tagit honom ifrån oss. I helgen var jag och min  pappa och hälsade på hos honom tillsammans med farmor och det är en sorg att han inte längre känner igen mig, fast jag gläder mig åt de korta, korta sekunder som det liksom blixtrar till i hans ögon och det verkar som om han ser att det är jag som sitter där och håller hans hand. I söndags fick jag ett sådant ögonblick och en stor puss på kinden :) Det är då det känns att långt, långt därinne finns min älskade farfar kvar och att besöken hos honom är värda att ta vara på. Nedan visar jag ett foto på honom som han var när jag var liten, med pipan i munnen och ett glatt leende.) Ska dock tilläggas att han slutade röka efter ett tag :) ) Detta foto hänger i farmors lägenhet så jag har fotat av det med telefonen så tycker ni kvalitén är lite dålig är det därför :)

Nu önskar jag er en skön eftermiddag i det härliga höst?vädret!

Kram Mia