Jag är inte en sån som springer. Det är något jag alltid intalat mig själv. Ändå har jag alltid drömt om att göra det :) Har ju hört från andra hur skönt det är att springa som träningsform. Nu har jag ju klarat mitt första mål att springa 2,5 kilometersslingan, sen har mitt fortsatta mål varit att få den där känslan av att jag "måste" ut och springa för att må bra. Den känslan har jag på morgonen när hundarna ska ut, jag mår inte bra om jag inte får den där morgonpromenaden. NU börjar jag även känna den känslan för att ut och springa! Det är en skön känsla och det kan nu vara dags att sätta nya mål. Får finula på vad det kan vara bara :) Kan ju kanske vara dags att öka längden kanske, för jag börjar sätta pers på den vanliga sträckan allt oftare :) Vi, maken och jag springer nästan varje dag och då gärna både morgon och kväll. Han klarar ju att springa längre än jag än så länge, jag måste bara intala mig att jag klarar att springa längre än 2,5 km så ska jag nog slå honom på längre sträckor också :)
Detta är såå skönt att kunna skriva det här och verkligen BERÖMMA mig själv för jag har SÅ lätt för att nedvärdera mig själv! Det är dags att boosta självförtroendet och inse att jag faktiskt ÄR EN SÅN SOM SPRINGER!
Nu önskar jag er fin tisdag!
Kram Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar