Idag har jag sprungit ett lopp. Ett fem kilometer långt lopp i Skövde som kallas SLA-loppet. Var lite spontan förra veckan och betalade in startavgift, vilket jag sen har ångrat djupt. Så i morse när klockan ringde så var jag ett vrak! Kan inte riktigt förklara vad det är som är jobbigt, men folk ser mig, jag vill absolut inte komma sist och jag tror mig alltid om mindre än det jag faktiskt klarar. Det är som om det är lättare att klara av en besvikelse då, vilket det ju egentligen INTE är, men jag intalar mig det i alla fall. Idag var det riktigt illa och jag var nära att inte följa med mannen till Skövde, men efter mycket övertalan så gjorde jag det! Och ÄNDA fram till start ojade jag mig och var orolig, MEN så fort starten gick så släppte det och jag började springa! Sen var det bara att hitta ett tempo som jag kan nöta i och hålla hela vägen in i mål. Jag gjorde det! Det gick till och med på personligt rekord! 34.11 minuter tog det för mig att ta mig runt fem kilometer :) Så för att avrunda så kan jag säga att jag återigen är SÅ JÄVLA STOLT ÖVER MIG SJÄLV! Jag har än en gång utmanat mig och klarat det! Så om ni ser någon som svävar tio centimeter ovan mark i dag så är det jag som har växt mentalt och lättat lite från jorden :)
Så jag klarar mer än jag tror mig själv om, vilket min älskade man påminner mig om ofta, men som jag har lite svårt att ta in. Nu ska vi hämta våra hundar hos mina föräldrar och sen ska vi ha lite lördagsmys.
Önskar er en skön fortsättning på dagen!
Kram Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar